Test av din emotionella intelligens

Introduktion till EQ-testet

Vad är EQ?

Emotionell intelligens (EQ) handlar om hur bra vi förstår, hanterar och använder känslor – både våra egna och andras. En hög EQ kan bidra till bättre relationer, ökad självkännedom och förmågan att hantera stress på ett mer konstruktivt sätt.

Varför är EQ viktigt?

Till skillnad från IQ, som mäter logiskt tänkande, fokuserar EQ på känslor och sociala förmågor. Personer med hög EQ har ofta lättare att samarbeta, kommunicera och bygga goda relationer – både privat och i arbetslivet.

Om testet

Det här testet är inspirerat av Trait Emotional Intelligence Questionnaire (TEIQue) som utvecklades av Petrides och kollegor, och som används internationellt inom psykologisk forskning. TEIQue bygger på synsättet att EQ är en uppsättning personlighetsdrag och självupplevda förmågor snarare än en ren kognitiv färdighet (Petrides et al., 2007).

Gör testet

Du genomför EQ-testet genom att besvara 10 olika påståenden. Klicka på “nästa” för att komma vidare till efterföljande påstående.

Viktigt: Det här korta testet är en populärvetenskaplig tillämpning. För vetenskapligt tillförlitliga resultat används längre och validerade instrument, exempelvis TEIQue (Petrides, 2009) eller MSCEIT (Mayer, Salovey & Caruso, 2002).

Referenser

Bar-On, R. (2006). The Bar-On model of emotional-social intelligence (ESI). Psicothema, 18(Suppl.), 13–25.

Mayer, J. D., Salovey, P., & Caruso, D. R. (2004). Emotional intelligence: Theory, findings, and implications. Psychological Inquiry, 15(3), 197–215. https://doi.org/10.1207/s15327965pli1503_02

Mayer, J. D., Salovey, P., & Caruso, D. R. (2002). Mayer-Salovey-Caruso Emotional Intelligence Test (MSCEIT) user’s manual. Toronto, Canada: Multi-Health Systems.

Petrides, K. V. (2009). Technical manual for the Trait Emotional Intelligence Questionnaires (TEIQue). London: London Psychometric Laboratory.

Petrides, K. V., Pita, R., & Kokkinaki, F. (2007). The location of trait emotional intelligence in personality factor space. British Journal of Psychology, 98(2), 273–289. https://doi.org/10.1348/000712606X120618